Pirrigt + Folk ibland alltså..!

Mindre än en vecka kvar till min konsultation hos Tuve, många tankar just nu!
Måste börja göra en fysisk lista på vad jag ska fråga om, om jag bör kolla upp något mer innan osv.
Mamma, min absoluta ängel, har tagit ledigt för att köra mig till kliniken.
Bästa mamms <3 Syrran kanske också följer med som moraliskt stöd, haha.

Men iiih vad jag ser fram emot det! Ska bli så spännande och se vad vi kommer fram till; vad han tycker, vilken metod som kan ge bäst resultat för just mig. Spännande! :)

Spenderat mycket tid på Plastikoperationsforumet de senaste veckorna.
(Superbra sida med tips och allmän info, som jag nämnt tidigare) Blir allt mer säker på att jag valt rätt klinik och kirurg, men lämnar fortfarande rum för fundering såklart.
Däremot blir jag förvånad över hur många på forumet som startar trådar där de undrar om det är ok att de drar ut och festar helgen innan operation, tar ett glas vin dagarna efter operation, går och gör spray-tan direkt innan/efter......

WAT

Blir inte klok på folk, även om det kanske är ok att dricka en vecka efter operation (vissa rekommenderar att man väntar 2 veckor dock, eller längre.) så hade jag absolut inte slängt mig över spriten så fort jag bara fick. Bättre att vänta, samma med en annan som ville dricka in i det sista för att hon 'antagligen inte kommer kunna festa på ett tag efter operationen'.
NÄMEN NO SHIT gumman. Hon var dessutom 17 år. Sen rökning ska vi inte snacka om!
Aja, det är deras eget ansvar.
Jag kommer i alla fall ta det jääävligt lugnt med typ allt efter operationen, när den än blir.

Vroom vroom~!

\\\V/// By my deeds I honor him, V8

Kul grej; man snackar ju cc, kubikcentimeter, när det kommer till motorer. 
För min del har det varit mest relevant när man snackat om motorcyklar (och i Mario Kart) men nu har man fått börja vänja sig vid förkortningen även när det gäller bröstimplantat. 
Halleda, inte riktigt säker på om 'the bigger the better' gäller längre, hahah!

Vad gäller storlek så har jag inte alls bestämt mig.
Har svårt att föreställa mig hur mycket 400cc är i verkligheten, till exempel.
Om man vill kan man göra ett såkallat ristest hemma, där 1dl okokt ris motsvarar ungefär 100cc.
Man häller riset i en påse (har även sett folk som använder nylonstrumpor) och gör ett litet inlägg av det så man kan få någon form av känsla för hur stort det blir.
Jag vetifan, tror jag väntar till konsultationen så man kan få prova ut ordentligt istället. :)

Dosh!

I don't need money. What I need are questions answered.
Question number one; can I have some money?

Idag har jag varit duktig och tagit tag i det här med finansieringen av operationen.
Jag har lagt undan lite sedan innan men det har inte hunnit bli så mycket då jag bara precis nyligen fått ett ordentligt jobb!
Så, jag kommer alltså låna till största delen och har precis gjort en ansökan om lån hos min bank. Nu håller jag bara tummarna på att det går bra.
Känns såklart lite klurigt och nervöst då det är första gången jag gör det men det verkar faktiskt kunna lösa sig.

Känner mig ordentligt vuxen nu, haha!
Rekommenderar att kolla med sin egen bank först istället för andra firmor, det kan även vara förmånligt om man är med i facket. :)
Kommer lägga undan så mycket jag kan och spara där det går framöver.
Donations are welcome

Tips!

Till dig som funderar på en operation, har bestämt dig eller bara vill veta mer kan jag rekommendera en kik på POF, Plastikoperationsforum!
Där finns massor av trådar, inte bara om bröst utan andra plastikoperationer, med tips, generella reflektioner och länkar till andras bloggar/andra bra sidor. 
Sidan har även 'av intresse'-avdelning där det finns lite allt möjligt som kan vara bra att veta.

Hjälp, nu är det banne mig på riktigt!

Ska på konsultation hos Tuve Mårtensson på Citadellkliniken onsdagen den 6e april. Känner mig glad och pirrig. :D Patientsamordnarna jag skrivit med har varit väldigt trevliga och snabba med svar via mejl, toppen!
Nu ska jag bara skriva ner lite anteckningar och frågor som kan vara bra att ta upp på mötet. Let's get this show on the road~!

Vad ska mamma säga?!

Jag och lillsyrran

Medan jag ivrigt väntar på svar från kliniken tänkte jag skriva lite om det här med andras åsikter. Förstår att det kan kännas knasigt och oväntat för alla i min närhet.
Vill också bara säga; om ni har några frågor eller funderingar, bara hör av er! :)

Familjen
Jag har ett flertal gånger sagt till min mor att detta är något jag kommer göra i framtiden, vilket hon tagit mer och mer på allvar de senaste åren då hon också sett hur jag alltid går med sportbh:ar, hört hur jag ojjat mig över brösten/vanliga bh:ar och allmänt pratat kring operationen.
Det känns skönt men vi får se vad hon säger när det verkligen blir dags. Hon kommer nog mest vara orolig för själva narkosen och för mitt välmående.
Pappa verkar också vara med på noterna och stöttar mig och mitt beslut, mina närmsta släktingar också.
Jag är ganska säker på att min syster också kommer finnas där för mig genom det hela, precis som min pojkvän som kommer följa med när det är dags.

Vänner
Redan nu- och många gånger innan, har man fått höra 'ah men du är ju fin som du är' och 'du vet att du är hella fine oavsett'. Det värmer såklart. Det är fint att höra att andra tycker det och det är inte som att jag har värsta ångesten över min kropp i övrigt, även om det alltid finns lite att tona till. Ibland kan jag också tycka brösten är lite småfina.
Men nu var det ju inte bara för utseendet jag ska operera mig. Skulle säga att det är 50/50 estetiskt/praktiskt.
Man har som sagt lärt sig att inte må sämst varje gång man har med brösten att göra. :)
Det är jätteskönt att få höra från så många av mina vänner att de tycker jag ska köra på, göra vad som känns bäst för mig osv. <3

Offentligt?
Vissa frågar varför jag lägger ut mig offentligt på det här viset. 'Är det inte personligt/privat?'
Jo, det kan det väl vara men jag tycker det är skönt att kunna skriva om detta. Inte bara för min egen skull utan för att jag själv fått så mycket hjälp, insikt och inspiration av andra som gjort liknande bloggar. Att kunna göra detsamma för någon annan är ju skitbra. :D
Sen tycker jag det är viktigt att avsexualisera det hela, bröst som bröst osv.
'Jamen, du fattar väl att 90% av de som kollar det du lägger ut kommer vara kåta killar??'
Må så vara, det är inte för deras skull jag gör det här men om det kan skänka dem lite glädje så är det väl bra, haha!

Sen har vi ju det här med cosplay!
En hobby jag pysslar med som främst går ut på att skapa dräkter för att efterlikna karaktärer ur fiktion, ibland även riktiga personer, för att sedan ha kul med likasinnade, spela lite teater, tävla och många andra roligheter.
Detta är något som kom på tal då en vän frågade mig om jag gör detta för att kunna cosplaya brudar med stora tuttar, mer eller mindre.
Alltså, jag förstår att man kanske rakar ögonbrynen för en hobby, färgar håret osv. men en operation som kostar flera tusen?? Nä, någon måtta får det vara.
Jag är snarare fundersam hur det ska gå för mig eftersom jag oftast gestaltar män.
Blir ju lite svårare att gömma sin bröst framöver, haha! Det får det vara värt. :)

Första steget mot drömmen!

Halloween 2015

Jaha då har man skaffat sig en blogg bara för att kunna dokumentera sin Tuttlisa-transformation.

Nja, utöver det ytliga ska jag väl få plats med lite känslor och reflektioner också, hade jag tänkt. :)
SÅ för att introducera mig, eller främst min upplevelse, för dig som nu råkat hamna här (hej mamma??) - och är intresserad anledningarna till varför jag valt att göra det här, varsågod; en mindre uppsats! Annars kan du scrolla förbi eller bara vänta på nästa uppdatering.






2003
Redan när jag började få bröst i 12-års-åldern kände jag mig obekväm. Självklart är det något i princip alla är med om under puberteten; nyfikenheten och osäkerheten kring allt som händer med ens kropp. Även den tråkiga känslan av att inte ha 'lika fina' tudor som de andra tjejerna i klassen och att jämföra sig med andra tillhör ju oftast en tonårstjejs vardag.
Så var det uppenbarligen för mig också.
Självklart tänkte man saker som 'de kommer växa lite till!' eller 'de ska nog bli fina när jag blir lite äldre..', man ville ge det en chans.
Men inte var de runda och fina minsann och blev aldrig det heller.

Ett tag tyckte jag att det var småcoolt att vara annorlunda, fram till den dagen då jag dumt nog frågade en av mina bästa vänner i högstadiet (som dessutom råkade vara rikligt begåvad i byst-avdelningen) ifall hon trodde att mina bröst skulle bli bättre om några år.
Hon sa att jag antingen skulle få hängpattar eller strutpattar. Jag skrattade åt det då, men senare när man åkt hem började grubblet växa på en i skallen.'Strutpattar? Nää minsann, det händer väl inte? Hur fasen ser sådana ens ut??'.
Det var då jag började forska i allt som hör tuttar till, allt från anatomilära till plastikkirurgi, om bröstcancer, om folk som opererat sig, bilder på olika bröst, spalter där folk skrev om de föredrog små eller stora, om amning, om vilken typ av bh:ar som fungerar bäst till olika ändamål. Ja, ALLT.
Började bli ett riktigt proffs på pattar!

2005
Vid den här tiden avundades jag Natacha Peyre, inte för hennes stora bröst utan för att jag hade hört att hennes farbror eller något hade BETALT operationen. Något sådant skulle ju aldrig hända mig och att spara ihop till det själv kändes närmst omöjligt. Brösten kändes fula och inget jag tog på mig såg särskilt bra ut förutom när jag använde min alldeles för tajta bygelbh. Detta var inte för push-up-effekten utan för hör den höll in mina bröst och gav dem en rundare underdel.
Jag småforskade på forum, läste om andras erfarenheter, tittade runt lite på olika kliniker men bestämde mig att ge det lite mer tid. Vissa sa ju att de skulle vara färdigväxta kring 20-års åldern.
Vilken klok tonåring jag var ändå!

Idag
Men här står vi idag, 10 år senare.
Brösten är det obekvämaste jag vet. Vill helst gömma dem, har lärt mig med tiden att åtminstone försöka skita i vilket ibland och visa upp mig som jag är för min partner. Min pojkvän tycker jag är fin men själv är jag inte nöjd. Varken estetiskt eller praktiskt.
Aldrig att jag går med vanlig bh, med undantag för halloween eller andra tillfällen då jag vill se ut som att jag har lite mer under tröjan och då är det absolut ack och ve de få timmarna den används. Sportbh är det som gäller. Gärna med en tunnare tygbh under.

Det är sällan att jag kan ha på mig alla de fina toppar/klänningar osv. jag vill ha, just för att det sitter för jävligt kring brösten och ser bara inte bra ut, de är i vägen, ibland fyller de inte ut något av plagget alls och känns bara allmänt fel. Storleken är helt ok, allt annat är inte ok.
Jag vet att det kan vara svårt att hitta bra kläder även för andra men jag tror att en bättre- och jämnare form på mina bröst hade hjälpt något enormt. Sen att de är lite olika stora gör ju sitt. Visst är det naturligt, men det gör inte hela bh- eller klädesproblemet lättare direkt!
Att mitt högra bröst är lite större och hänger lite mer har gjort att jag omedvetet gått och höjt min högra axel då och då för att få dem att se jämnare ut. Inte bra för min hållning kan jag ju säga.
Bikinis ska vi inte ens snacka om.

Det är så det ser ut nu, jag gav upp idén om att få fina bröst en period då ekonomin var skit, kärlekslivet var skit, det mesta var helt enkelt kaos.
Men nu, nuuu jävlar ska jag äntligen få ta hand om mig själv och det jag velat i alla dessa år! :D Har under åren fortsatt att forska kring bröstförstoringar och andra typer av skönhetsoperationer, de bästa klinikerna, priser, folks resultat, material, metoder, rubbet.

Idag, den 3e mars 2016, skickade jag mitt första mejl till Citadellkliniken för att påbörja processen. Snart kommer jag ha en konsultationstid inbokad hos Tuve Mårtensson och då är det verkligen på riktigt!