Första steget mot drömmen!

Halloween 2015

Jaha då har man skaffat sig en blogg bara för att kunna dokumentera sin Tuttlisa-transformation.

Nja, utöver det ytliga ska jag väl få plats med lite känslor och reflektioner också, hade jag tänkt. :)
SÅ för att introducera mig, eller främst min upplevelse, för dig som nu råkat hamna här (hej mamma??) - och är intresserad anledningarna till varför jag valt att göra det här, varsågod; en mindre uppsats! Annars kan du scrolla förbi eller bara vänta på nästa uppdatering.






2003
Redan när jag började få bröst i 12-års-åldern kände jag mig obekväm. Självklart är det något i princip alla är med om under puberteten; nyfikenheten och osäkerheten kring allt som händer med ens kropp. Även den tråkiga känslan av att inte ha 'lika fina' tudor som de andra tjejerna i klassen och att jämföra sig med andra tillhör ju oftast en tonårstjejs vardag.
Så var det uppenbarligen för mig också.
Självklart tänkte man saker som 'de kommer växa lite till!' eller 'de ska nog bli fina när jag blir lite äldre..', man ville ge det en chans.
Men inte var de runda och fina minsann och blev aldrig det heller.

Ett tag tyckte jag att det var småcoolt att vara annorlunda, fram till den dagen då jag dumt nog frågade en av mina bästa vänner i högstadiet (som dessutom råkade vara rikligt begåvad i byst-avdelningen) ifall hon trodde att mina bröst skulle bli bättre om några år.
Hon sa att jag antingen skulle få hängpattar eller strutpattar. Jag skrattade åt det då, men senare när man åkt hem började grubblet växa på en i skallen.'Strutpattar? Nää minsann, det händer väl inte? Hur fasen ser sådana ens ut??'.
Det var då jag började forska i allt som hör tuttar till, allt från anatomilära till plastikkirurgi, om bröstcancer, om folk som opererat sig, bilder på olika bröst, spalter där folk skrev om de föredrog små eller stora, om amning, om vilken typ av bh:ar som fungerar bäst till olika ändamål. Ja, ALLT.
Började bli ett riktigt proffs på pattar!

2005
Vid den här tiden avundades jag Natacha Peyre, inte för hennes stora bröst utan för att jag hade hört att hennes farbror eller något hade BETALT operationen. Något sådant skulle ju aldrig hända mig och att spara ihop till det själv kändes närmst omöjligt. Brösten kändes fula och inget jag tog på mig såg särskilt bra ut förutom när jag använde min alldeles för tajta bygelbh. Detta var inte för push-up-effekten utan för hör den höll in mina bröst och gav dem en rundare underdel.
Jag småforskade på forum, läste om andras erfarenheter, tittade runt lite på olika kliniker men bestämde mig att ge det lite mer tid. Vissa sa ju att de skulle vara färdigväxta kring 20-års åldern.
Vilken klok tonåring jag var ändå!

Idag
Men här står vi idag, 10 år senare.
Brösten är det obekvämaste jag vet. Vill helst gömma dem, har lärt mig med tiden att åtminstone försöka skita i vilket ibland och visa upp mig som jag är för min partner. Min pojkvän tycker jag är fin men själv är jag inte nöjd. Varken estetiskt eller praktiskt.
Aldrig att jag går med vanlig bh, med undantag för halloween eller andra tillfällen då jag vill se ut som att jag har lite mer under tröjan och då är det absolut ack och ve de få timmarna den används. Sportbh är det som gäller. Gärna med en tunnare tygbh under.

Det är sällan att jag kan ha på mig alla de fina toppar/klänningar osv. jag vill ha, just för att det sitter för jävligt kring brösten och ser bara inte bra ut, de är i vägen, ibland fyller de inte ut något av plagget alls och känns bara allmänt fel. Storleken är helt ok, allt annat är inte ok.
Jag vet att det kan vara svårt att hitta bra kläder även för andra men jag tror att en bättre- och jämnare form på mina bröst hade hjälpt något enormt. Sen att de är lite olika stora gör ju sitt. Visst är det naturligt, men det gör inte hela bh- eller klädesproblemet lättare direkt!
Att mitt högra bröst är lite större och hänger lite mer har gjort att jag omedvetet gått och höjt min högra axel då och då för att få dem att se jämnare ut. Inte bra för min hållning kan jag ju säga.
Bikinis ska vi inte ens snacka om.

Det är så det ser ut nu, jag gav upp idén om att få fina bröst en period då ekonomin var skit, kärlekslivet var skit, det mesta var helt enkelt kaos.
Men nu, nuuu jävlar ska jag äntligen få ta hand om mig själv och det jag velat i alla dessa år! :D Har under åren fortsatt att forska kring bröstförstoringar och andra typer av skönhetsoperationer, de bästa klinikerna, priser, folks resultat, material, metoder, rubbet.

Idag, den 3e mars 2016, skickade jag mitt första mejl till Citadellkliniken för att påbörja processen. Snart kommer jag ha en konsultationstid inbokad hos Tuve Mårtensson och då är det verkligen på riktigt!